Free Press

Definition

I samband med barns fysiska utveckling avser tillväxt barnets ökade storlek och utveckling den process genom vilken barnet utvecklar sina psykomotoriska färdigheter.

Beskrivning

Växt

Den mänskliga tillväxtperioden från födseln till tonåren delas vanligen in i följande stadier:

• Som barndom: Från födseln till avvänjning.
• Fostran: Från födseln till avvänjning: Från avvänjning till slutet av hjärnans tillväxt.
• Ungdom: Från avvänjning till slutet av hjärnans tillväxt: Från slutet av barndomen till tonåren.
• Under tonåren: Från slutet av barndomen till tonåren: Från början av tillväxtspurt i puberteten till könsmognad.

Växtkurvor används för att mäta tillväxten. Avståndskurvan är ett mått på storlek över tid; den registrerar höjden som en funktion av åldern och blir högre med åldern. Hastighetskurvan mäter tillväxttakten vid en given tidpunkt för en viss kroppsegenskap (t.ex. längd eller vikt). Höjdhastighetskurvan är högst i spädbarnsåldern, fram till två års ålder, med en mer jämn årlig tillväxt därefter och ökar igen i puberteten. Längden hos ett genomsnittligt spädbarn ökar med 30 % vid fem månaders ålder och med 50 % vid ett års ålder. Längden hos en femåring fördubblas vanligtvis i förhållande till längden vid födseln. Lemmarna och armarna växer snabbare än bålen, vilket innebär att kroppsproportionerna varierar kraftigt när ett spädbarn växer upp till en tonåring. Olika kroppssystem växer och utvecklas i olika takt. Om till exempel spädbarn växte lika snabbt i höjd som de växer i vikt skulle den genomsnittliga ettåringen vara ungefär 1,5 meter lång. Vikten ökar alltså snabbare än höjden – ett genomsnittligt spädbarn fördubblar sin födelsevikt vid fem månaders ålder och tredubblar den vid ett års ålder. Vid två års ålder är vikten vanligtvis fyra gånger högre än vid födseln.

Fysisk utveckling

Under tillväxtperioden mognar också alla större kroppssystem. De största förändringarna sker i följande system:

• Skelettsystemet. Vid födseln finns det mycket lite benmassa i spädbarnskroppen, benen är mjukare (broskiga) och mycket mer flexibla än hos vuxna. Det vuxna skelettet består av 206 ben som är sammanfogade med ligament och senor. Det ger stöd åt de anslutna musklerna och kroppens mjukvävnader. Spädbarn föds med 270 mjuka ben som så småningom smälter samman vid 20 års ålder till de 206 hårda, vuxna benen.
• Lymfatiska systemet . Det lymfatiska systemet har flera funktioner. Det fungerar som kroppens försvarsmekanism genom att producera vita blodkroppar och specialiserade celler (antikroppar) som förstör främmande organismer som orsakar sjukdom. Det växer i en konstant och snabb takt under hela barndomen och når sin mognad strax före puberteten. Mängden lymfatisk vävnad minskar sedan så att en vuxen har ungefär 50 % mindre än ett barn.
• Centrala nervsystemet (CNS). CNS består av hjärnan, kranialnerverna och ryggmärgen . Det utvecklas främst under de första levnadsåren. Även om hjärncellsbildningen är nästan avslutad före födseln fortsätter hjärnans mognad efter födseln. Hjärnan hos det nyfödda barnet är ännu inte fullt utvecklad. Den innehåller cirka 100 miljarder hjärnceller som ännu inte har kopplats samman till fungerande nätverk. Men hjärnans utveckling fram till ett års ålder är snabbare och mer omfattande än vad man tidigare insett. Vid födseln är spädbarnets hjärna 25 % av vuxenstorleken. Vid ett års ålder har hjärnan vuxit till 75 % av sin vuxenstorlek och till 80 % vid tre års ålder och till 90 % vid sju års ålder. Den tidiga miljöns inflytande på hjärnans utveckling är avgörande. Spädbarn som utsätts för god näring , leksaker och lekkamrater har bättre hjärnfunktion vid 12 års ålder än de som växer upp i en mindre stimulerande miljö.

Psykomotorisk utveckling

Under det första levnadsåret genomgår ett spädbarn en rad avgörande stadier för att utveckla den fysiska koordinationen. Denna utveckling går vanligtvis cephalocaudalt, det vill säga från huvud till tå. Till exempel når det visuella systemet sin mognad tidigare än benen. Först utvecklar spädbarnet kontroll över huvudet, sedan över bålen (sitta upp), sedan över kroppen (stå) och slutligen över benen (gå). Utvecklingen sker också proximodistalt, dvs. från kroppens centrum utåt. Huvudet och bålen utvecklas till exempel före armarna och benen, och spädbarn lär sig att kontrollera sina nackmuskler innan de lär sig att styra sina lemmar. Denna utveckling av fysisk koordination kallas också motorisk utveckling och sker tillsammans med kognitiv utveckling, det vill säga utvecklingen av processer som att veta, lära sig, tänka och bedöma.

Faserna i den motoriska utvecklingen hos barn är följande:

• Första året. Barnet utvecklar en god huvudbalans och kan se föremål direkt i sitt synfält . Det lär sig att sträcka sig efter föremål och att överföra dem från den ena handen till den andra. Sittande sker vid sex månaders ålder. Mellan nio och tio månader kan spädbarnet dra sig upp och ta sina första steg. Vid åtta till 24 månaders ålder kan spädbarnet utföra en mängd olika uppgifter, t.ex. öppna en liten låda, göra markeringar med en penna och korrekt sätta in kvadrater och cirklar i en formbräda. Han kan sätta sig i en liten stol, han kan peka på intressanta föremål och kan mata sig själv med en sked.
• Det andra året. Vid 24-36 månader kan barnet vända sidor i en bok, klottra med en penna, bygga torn med klossar upp till en höjd av ungefär sju lager och färdigställa en formbräda med bitar som är mer komplexa än cirklar eller fyrkanter. Han kan sparka till en boll och går och springer ganska bra med en god balanssinne. Toalettträning kan påbörjas.
• Tredje året. Barnet kan nu rita cirklar, kvadrater och kors. Det kan bygga torn av 10 block och imitera byggandet av tåg och broar. Han håller också på att uppnå toalettoberoende. Handrörelserna är väl koordinerade och han kan stå på en fot.
• Fyra år. I den åldern kan ett barn stå från häl till tå i drygt 15 sekunder med slutna ögon. Det kan utföra fingertestet från finger till näsa mycket bra, också med slutna ögon. Han kan hoppa på plats på båda fötterna.
• Fem år. Barnet kan balansera på tåspetsar i 10 sekunder, han kan hoppa på en fot och kan dela läpparna och bita ihop tänderna.
• Sex år. Barnet kan balansera på en fot i 10 sekunder, träffa ett mål med en boll från 1,5 meter och hoppa över ett 20 cm högt rep.
• Sju år. Han kan nu balansera på tåspetsar under en 10-sekundersperiod, böja sig i höften i sidled och gå på en rak linje från häl till tå över en sträcka på 1,8 m.
• Åtta år. Barnet kan bibehålla en hukad position på tåspetsar under en 10-sekundersperiod, med utsträckta armar och slutna ögon. Det kan röra fingertopparna på en hand med tummen, börja med lillfingret och upprepa i omvänd ordning.

Utvecklingen av motoriska färdigheter hos barnet går hand i hand med utvecklingen av kognitiva färdigheter, en process som kallas kognitiv utveckling. Den kognitiva utvecklingen kan delas in i fyra stadier:

• Sensorimotoriskt stadium. I detta skede upptäcker spädbarn sin omgivning med hjälp av en kombination av sinnesintryck (syn, lukt , hörsel , smak och känsel) och motoriska aktiviteter.
• Preoperativt skede. I detta skede kan barn inte använda information på rationella och logiska sätt, utan använder snarare bilder och symboler. De lär sig att associera orsak och verkan och att representera något med något annat. Talutvecklingen börjar.
• Konkret operativt stadium. På detta stadium förstår barn elementära logiska principer som gäller för konkreta yttre föremål. De lär sig att sortera saker i kategorier, vända riktning på sitt tänkande och tänka på två begrepp (t.ex. längd och bredd) samtidigt.
• Formellt operativt stadium. Detta stadium uppnås i tonåren. Individen kan tänka abstrakt och spekulera i sannolikheter och möjligheter samt reflektera över sina egna tankeaktiviteter.

Den samtidiga utvecklingen av motoriska färdigheter och kognitiva färdigheter brukar kallas psykomotorisk utveckling och sker i samband med att det centrala nervsystemet (CNS) mognar.

NÖGTIGA TERMER

Bilirubin – Ett pigment som produceras när levern behandlar avfallsprodukter. Fosterbilirubin elimineras från fostret genom placentaöverföring till moderns plasma. Vid födseln tar spädbarnets lever över elimineringen av bilirubin.

Centrala nervsystemet (CNS) – Hos människor det system som består av hjärnan, kranialnerverna och ryggmärgen.

Kognitiva färdigheter – Färdigheter som krävs för att utföra högre kognitiva processer, t.ex. att känna till, lära sig, tänka och bedöma.

Endokrinsystem – Det endokrina systemet är en samling av körtlar som producerar hormoner. Endokrina körtlar släpper ut hormoner direkt i blodomloppet, där de transporteras till organ och vävnader i hela kroppen.

Frontallober – Hjärnans frontallober ansvarar för högre kognitiva processer, det vill säga de mentala processerna att veta, lära sig, tänka och bedöma.

Hormon -Speciella substanser som krävs för normala kroppsfunktioner och som produceras av körtlar i det endokrina systemet. Hormoner reglerar ämnesomsättning, tillväxt och sexuell utveckling.

Humant tillväxthormon (hGH) -Hormon som produceras av hypofysen i hjärnan. Det frisätts vanligtvis under sömnen som svar på positiva och negativa signaler från hypotalamus. Även känt som kroppens mästarhormon, hGH påverkar tillväxt, utveckling, immunitet och ämnesomsättning.

Hypotalamus -Hypotalamus ligger i hjärnan och är kopplad till hjärnbarken, thalamus och andra delar av hjärnstammen så att den kan ta emot impulser från dem och skicka impulser till dem. Den fungerar således som en länk mellan nervsystemet och det endokrina systemet, eftersom den styrs av det centrala nervsystemet och i sin tur kontrollerar hypofysen.

Immunsystem -Det system som försvarar kroppen mot infektioner, sjukdomar och främmande ämnen.

Motorisk aktivitet -Den fysiska aktiviteten hos en individ.

Motorisk cortex -Det område i hjärnans frontallober som är involverat i primär motorisk kontroll.

Motoriska färdigheter -Färdigheter som krävs för att utföra komplexa motoriska handlingar, det vill säga handlingar som ger upphov till fysisk rörelse.

Nervsystemet -Nervsystemet är hela systemet av nervvävnad i kroppen. Det omfattar hjärnan, hjärnstammen, ryggmärgen, nerverna och ganglierna.

Placenta -Ett organ som förenar mamman med fostret och ger endokrina sekret samt förmåga att utbyta blodburna ämnen, t.ex. näringsämnen och avfallsprodukter.

Psykomotoriska färdigheter -Färdigheter som utvecklas i takt med att det centrala nervsystemet mognar och omfattar både motoriska och kognitiva färdigheter.

Pubertet -Perioden då de sekundära könsegenskaperna börjar utvecklas och då individen blir kapabel till sexuell fortplantning.

Sinne -En uppfattning genom kroppens sinnesorgan. De viktigaste sinnena är syn, lukt, hörsel, smak och känsel.

Sensoriska organ – Organ som gör det möjligt för kroppen att se, lukta, höra, smaka och känna.

Funktion

Funktionen för postnatal tillväxt och utveckling är att föra individen till stadiet av ett friskt vuxenliv, som fysiskt kännetecknas av att tillväxten avslutas med full sexuell mognad och fertilitet för individen.

Roll i människans hälsa

En framgångsrik tillväxt och utveckling främjar hälsan och ger inte bara fysiskt utan även känslomässigt och psykiskt välbefinnande.

Högre vanliga sjukdomar och störningar

Det finns många tänkbara orsaker till att tillväxten och utvecklingen hos ett barn försämras. Tillväxt och utveckling beror på samspelet mellan flera faktorer, t.ex. barnets genetiska uppsättning, slutförandet av den normala fosterutvecklingen , kosten från födseln, den normala utvecklingen av det centrala nervsystemet och kvaliteten på den psykologiska och fysiska miljön, för att bara nämna några. Varje störning i någon av de faktorer som krävs för tillväxt och utveckling kommer följaktligen att påverka det framgångsrika resultatet av processen.

Specifika störningar som påverkar tillväxt och utveckling inkluderar:

• Neonatala störningar. Under de nio månaderna av dräktigheten sköts de livsuppehållande funktionerna, såsom tillförsel av syre och näringsämnen, eliminering av avfall och reglering av kroppstemperaturen, av modern. I födelseögonblicket måste den nyfödda plötsligt ta över utförandet av alla dessa uppgifter. Neonatala sjukdomar omfattar alla tillstånd som beror på den misslyckade övergången från foster till nyfödd. De täcker det breda spektrumet av alla kroppssystem som genomgår betydande förändringar vid födseln. Oförmågan att övergå från placentabaserad till lungbaserad andning kan till exempel omfatta respiratoriskt nödsyndrom (RDS), som kan förekomma hos för tidigt födda barn , och flera andra andningsstörningar. Problem med övergången till blodcirkulationen kan till exempel leda till otillräckligt syreupptag (asfyxi) och/eller minskad syretillförsel till vävnaderna (hypoxi). Problem med bilirubinutsöndringen kan också uppstå (gulsot ) om spädbarnets lever inte kan ersätta moderns placenta på ett tillfredsställande sätt. Immunologiska störningar eller infektioner kan också uppstå på grund av att det nyfödda barnets immunsystem är omoget.
• Föda och gastrointestinala störningar. Spädbarnets utfodringsstörningar omfattar mjölkregurgitation, överutfodring, underutfodring, kräkningar, diarré , förstoppning, kolik och negativa effekter på grund av förekomst av läkemedel, om sådana finns i modersmjölken. Det finns också ett antal gastrointestinala störningar som kan leda till dåligt upptag och utnyttjande av maten i kroppen. Bristande upptag av näringsämnen och energi från maten leder sedan till tillväxtbrister.
• Otillräcklig näring. Näringsbrister leder till dålig tillväxt och utveckling. En balanserad kost med tillräckligt med kalorier och proteinintag är avgörande för optimal tillväxt. Barn som inte äter rätt livsmedel (undernäring) utvecklar tillväxtstörningar som åtföljs av intellektuell underprestation.
• Attentionsstörning (ADD). ADD kännetecknas av oförmåga att koncentrera sig, hyperaktivitet, irritabilitet och impulsivitet. År 2001 hade 3-10 % av landets barn i skolåldern diagnostiserats med denna störning.
• Missbruk av humant tillväxthormon (hGH). hGH, även känd som kroppens masterhormon, är ansvarig för att reglera tillväxt, utveckling, immunitet och metabolism . Det påverkar tillväxten av vävnader, ben, brosk, muskler, hud, lever och njurar . hGH-brist resulterar i ökad kroppsvikt och bukfetma , minskad muskelmassa och minskad muskelmassa, minskad styrka, dålig sömn, minskad fysisk prestationsförmåga och sämre hjärtprestation.
• Sjukdomar som påverkar njurarna. Sjukdomar i njurarna kan också försämra tillväxt och utveckling till följd av ansamling av avfallsprodukter och oönskade ämnen i kroppen. Till exempel växer diabetiska barn långsamt om deras blodsocker inte hålls inom det normala intervallet.
• Sjukdomar i nervsystemet. Störningar som påverkar nervsystemet kan uppstå före eller efter födseln och diagnosen ställs vanligen före ett års ålder. Några av de tillstånd som kan påverka tillväxt och utveckling är partiell förlamning (spastisk pares), kramper (ofta spasmer hos barn) och onormalt stort huvud (makrocefali) eller litet huvud (mikrocefali). Spädbarn med störningar i nervsystemet kan ha dålig eller utebliven talutveckling, epilepsi, onormal vätskeansamling i hjärnan och skallen (hydrocefalus), krympning eller förkortning av muskelvävnad (spastiska kontrakturer) och mental retardation.
• Genetiska eller kromosomala avvikelser. Det finns många genetiska störningar som kan orsaka tillväxtsvårigheter hos barn eller påverka dem mer eller mindre allvarligt. De omfattar ärftliga defekter som är oförenliga med långsiktig utveckling och överlevnad, liksom ärftliga tillstånd som är allvarligt livshotande eller som försämrar någon aspekt av tillväxt och utveckling.
• Svår stress eller känslomässig deprivation. Barnets psykologiska miljö påverkar också den fysiska utvecklingen. Ett barn behöver omsorg, tillgivenhet och stimulans för att kroppen, hjärnan och nervsystemet ska kunna växa och utvecklas normalt. Ett slående exempel är ”failure-to-thrive”-syndromet, där barn som lider av långvarig försummelse eller misshandel helt enkelt slutar växa. Hos dessa barn leder den psykologiska stress som produceras av deras sociala miljö till att det endokrina systemet slutar att utsöndra tillväxthormoner.

Källor

BOKAR

Berger, Kathleen Stassen. The Developing Person: Genom barndomen och tonåren. 5th ed. New York: Worth Publishers, 2000.

Cheatum, B. Physical Activities for Improving Children’s Learning and Behavior: A Guide to Sensory Motor Development. Champaign, IL: Human Kinetics Publishers, Inc. 2000.

Payne, V.G. och L.D. Isaacs. Human Motor Development: A Lifespan Approach. Toronto: Mayfield Publishing Company, 1995.

Sinclair, D. Human Growth After Birth. Oxford: Oxford University Press, 1998.

ORGANISATIONER

Human Growth Foundation, 997 Glen Cove Ave., Glen Head, NY 11545.

National Institute of Child Health and Human Development, Building 31, Room B2B15, 9000 Rockville Pike, Bethesda, MD 20892.

Övrigt

The National Parenting Center. ”Fysiska aspekter av spädbarnstiden”. <http://www.tnpc.com/parentalk/infancy.html>.

Monique Laberge, PhD