Råttor har ett dåligt rykte för att ha spridit pesten, eller den svarta döden, som dödade miljontals människor i det medeltida Europa.
Men det visar sig att råttor kanske inte är skyldiga till detta – i stället kan sjukdomen ha spridits från person till person genom parasiter som livnärde sig på människor, inklusive loppor och löss, enligt en ny studie.
Fyndet ifrågasätter ”antagandet att pesten i Europa främst spreds av råttor”, skriver forskarna i sin studie som publiceras online idag (16 januari) i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences.
Pest orsakas av en bakterie som kallas Yersinia pestis, som bärs av gnagare och deras loppor. Sjukdomen är kanske mest känd för att den dödade uppskattningsvis en tredjedel av befolkningen i Europa på 1300-talet, under en pandemi som kallades den svarta döden. Forskarna är dock osäkra på exakt hur sjukdomen överfördes under denna pandemi.
I modern tid sprids sjukdomen oftast till människor när loppor som ätit av infekterade råttor biter människor. Detta kan också ha hänt under den svarta döden – till exempel när infekterade råttor dog kan deras loppparasiter ha ”hoppat” från de nyligen döda råttvärdarna till människor, enligt Centers for Disease Control and Prevention.
Men vissa forskare hävdar att detta överföringssätt inte stämmer överens med de historiska bevisen. Uppteckningar från den tiden nämner till exempel inte att ett stort antal råttor dör, vilket man såg i senare utbrott i Europa med början på 1800-talet, enligt den nya studien. Och den svarta döden spred sig mycket längre och snabbare, och dödade många fler människor, än vad moderna utbrott gör, säger författarna till studien. Detta har fått vissa forskare att spekulera i att mänskliga parasiter spelade en viktig roll i spridningen av den svarta döden. Till exempel kan loppor och löss ha livnärt sig på infekterade människor och sedan överfört sjukdomen till andra människor.
I den nya studien använde forskarna matematiska ekvationer för att skapa tre olika modeller för överföring av pest under en serie utbrott i Europa som kallas den andra pandemin, som innefattar den svarta döden och som inträffade under 1300- till 1800-talen.
En modell antog att sjukdomen spreds från råttor till loppor till människor, en andra modell antog att sjukdomen spreds från människans loppor och kroppslöss till andra människor, och en tredje modell antog att sjukdomen spreds från person till person genom luften, vilket endast sker när människor utvecklar en form av pest som kallas lungpest.
Med hjälp av offentligt tillgängliga uppgifter om dödsfall i pest i nio regioner under den andra pandemin fann forskarna att modellen med mänskliga parasiter bäst avspeglade dödssiffrorna i sju av de nio regionerna, jämfört med de andra två modellerna.
”Sammantaget tyder våra resultat på att pestöverföringen i de europeiska epidemierna främst skedde genom människor , snarare än genom kommensala råttor eller överföring via luftflocken”, skriver forskarna i sin artikel.
Förskarna påpekade att deras modeller skulle kunna förbättras med fler uppgifter. Till exempel tog modellerna i den aktuella studien inte hänsyn till lokala förhållanden som kan ha påverkat sjukdomsöverföringen, såsom krig, svält, immunitet och folkhälsoinsatser, sade de.
”Pest är onekligen en sjukdom av betydande vetenskapligt, historiskt och allmänt intresse, och den finns fortfarande kvar i många delar av världen idag”, sade forskarna. ”Det är därför avgörande att vi förstår hela spektrumet av förmågor som denna mångsidiga, pandemiska sjukdom har uppvisat i det förflutna”, avslutade de.
Originalartikel på Live Science.
Relevanta nyheter